Året som har gått har varit klart mer händelserikt än vad den här bloggen återspeglar. Ger mig på att göra någon slags sammanfattning av året nu och så får nästa inlägg bli lite sammanfattning av planerna för 2016.

Hello Africa

Årsskiftet 14/15 tillbringades i Tanzania med en vecka safari i Serengeti och Ngorongoro, och en vecka strandliv på Zanzibar. Jag har alltid älskat naturfilmer och som liten satt jag alltid klistrad framför ”Ett med naturen” med Arne Weise. Att få se Serengetis grässlätter och de enorma mängderna djur med egna ögon var ett minne för livet och det var verkligen storslaget. Jag hoppas verkligen att mänskligheten klarar av att hålla Serengeti och Masai Mara intakt så att detta skådespel får fortsätta även för kommande generationer. Det är unikt och ovärderligt.

Lika mycket som Serengeti var bra så passade Zanzibar oss väldigt dåligt. Vi är alldeles för rastlösa för att bara sitta på en strand i en vecka.

cheetah giraff

Banrek och vinterträning

Resten av vintern handlade väldigt mycket om att försöka få ihop en bana till Stockholm Extreme. Kvällar med planering över kartor och åter kartor. Helgturer med testkörningar av olika tänkbara bandelar. Mycket mailande för att försöka få till allt runt omkring tävlingen.

Tävlingssäsongen närmade sig också med stormsteg och jag skulle i år tävla tillsammans med Marie och tvillingarna Bergstrand. Det blev en del gemensamma träningspass mot det första målet som var SM i Marstrand.

Mars och april blev otroligt uppstyrt träningsmässigt i och med att jag deltog i en träningsstudie på GIH där vi körde ett sex veckors program med stenhårda intervaller på testcykel varvat med några långa men väldigt lugna distanspass. Under intervallpassen körde delar av träningsgruppen med extra syrgas och övriga körde som vanligt. Ingen visste dock under tiden om man fick extra syre eller inte. Hårt och roligt men det blev lite trixigt att få ihop livet med övriga världen när jag inte fick träna efter eget huvud.

IMG_2165

SM-Silver

I mitten av maj var det dags för tävlingspremiär tillika SM i Adventure Racing. Start och mål i Marstrand och en tävling på ca 24 timmar non stop.Vi kom till start med en bra känsla, kryddad med lite osäkerhet kring hur bra vi skulle stå oss i det hårda startfältet. Vi såg Thule Adventure Team som klara favoriter med Försvarsmakten, Outdoorexperten och Outnorth Adventure som utmanare. Något Danskt lag hade också hittat till start och dem visste vi inget om så de kanske också kunde vara ett hot.

Första halvtimmen var som alltid plågsamt jobbig och jag brottades med mycket negativa tankar och kände mig otroligt tung i benen. Det släppte dock hyfsat snabbt och efter någon timme hade vi kommit i i ett bra tempo och låg fint med i någon slags tätklunga. Lag efter lag föll ifrån av olika anledningar. Några tappade kontakten på paddlingen i början. Något lag gjorde en långsam växling och något annat bommade lite smått men tillräckligt för att tappa kontakten.

På sträcka fem av tio var vi i tät tillsammans med Thule Adventure Team och hade ett riktigt bra flyt och med det så klart fantastisk stämning i laget. Sträckan var en blandning av inlines och löpning och vi var snabba i bytena och fick en liten lucka på Thule när vi sprang in i skogen för den längsta löpdelen. Bommade dock lite och Thule kom förbi till kontrollen. Vi mötte Thule när vi sprang in mot kontrollen och såg därmed att de valde att ta ett säkert men lite längre vägval mot nästa kontroll. Vi bestämde oss kvickt för att chansa på det kortare men klart osäkrare vägvalet och det visade sig vara en vinstlott. En fin stig som inte fanns på kartan ledde oss snabbt ner till nästa väg. En väg som dessutom oväntat snabbt övergick från grus till ny fin asfalt. Högsta fart direkt och vi insåg ganska snabbt att vi kunde ha fått en bra lucka här. Vi körde på så hårt vi kunde med delmålet att vara först fram till Bohus Fästning där en klättring uppför muren väntade. Första lag upp skulle hissa flaggan och det skulle ju kännas bra. Vi var först fram och efter lite strul vid starten på klättringen kom vi i alla fall iväg och när siste man var på väg upp rullade Thule in. Vi hade alltså knappt tio minuters ledning.

En kort sprintorientering inne på fästningen rullade på smärtfritt och vi rullade iväg på den första cykelsträckan, fortfarande i ledning. En fin kväll och natt flöt på och vi lyckades hålla undan för Thule fram till kanske 4-tiden på morgonen då de till slut kom ikapp. Vi körde tillsammans ett tag innan de försökte sig på en tempoökning som vi inte orkade svara på just då. Lite småstrul från oss strax efter att vi hade fått släppa gjorde att de fick en bra lucka inför sista sträckans paddling tillbaka ut till Marstrand. Vi tog in lite tid på slutet med en snabbare växling men avståndet var för stort för att vi skulle kunna gå ikapp. Samtidigt visste vi att vi hade ryggen fri och det blev därför en något avslagen sista paddling. Fram till sista halvtimmen där vi kom ut mot öppet hav och fick uppleva rejält stora vågor och en hel del adrenalinpåslag.

När vi hade rundat den sista udden där vågorna var som värst blev det en ganska skön och lugn paddling in mot målet. Klockan var kring 9 på morgonen och vi var väldigt nöjda med tävlingen i stort. Vi bytte om snabbt, smög in på frukostbuffén precis innan de stängde och hängde sen i spa-avdelningen på hotellet tills vi fick checka in på våra rum och börja sova ikapp det vi hade missat i sömn.

sm

Åre Extreme Challenge

Nästa viktiga tävling i årsplanen var Åre Extreme Challenge i början av juli. Efter SM var allt fokus riktat mot Åre. Som vanligt skulle det vara ett stort startfält och mycket prestige. Min ena häl har krånglat under en lång tid och löpträningen har blivit lidande men jag hade ändå kunnat köra en del hårda pass på löpband med mycket lutning. ÅEC bliv dock ett tydligt bevis på att inte bara kroppen måste vara i form. Även det mentala måste vara på topp och våren hade haft mycket negativ stress på olika sätt för min del och på tävlingsdagen var all tävlingslust som bortblåst. Jag låg kvar i sängen när klockan ringde och funderade allvarligt på att stanna där hela dagen men startade ändå.  Ett litet men tydligt bevis på att mitt fokus inte fanns där det skulle vara att jag höll på att missa starten trots att jag var på plats i god tid. Jag stod kvar på stranden och pratade med folk när jag plötsligt insåg att alla andra satt en bit ut i sina kajaker. Hann inte ens ta av mig överdragskläderna som jag hade tänkt. Nu var det ju riktigt kallt på Åresjön så det blev ganska bra komfort på paddlingen men man behöver vara mer peppad än så för att prestera på en så hård tävling. Som sammanfattning kan man väl säga att jag var nöjd med att jag kämpade mig igenom tävlingen och jag cyklade bra mycket bättre än tidigare år.

Sommar i alperna

Resten av sommaren spenderades i Alperna med min kära sambo. Många långa turer i bergen och fantastiskt väder gav mycket välbehövlig energi tillbaka. Jag fick till några grymt bra distanspass på landsvägscykel också men den mesta tiden spenderades till fots. Vi började med en vecka i Val Gardena och fortsatt sen med några veckor kring Grenoble där svärföräldrarna bor.

IMG_2451

Jag bestämde mig efter Åre att byta inriktning på rehabiliteringen av min häl. Jag hade under väldigt lång tid gått på i samma spår och hoppats att det skulle bli bättre men nu krävdes det en förändring för att kunna komma tillbaka till seriös löpträning. Löpträning var förbjudet hela sommaren och nya skor skaffades.

Le Grand Tour

Dags för årets andra fyrmannatävling. Samma lag som på SM med Marie och bröderna Bergstrand. Banan och förutsättningarna var ganska annorlunda mot SM men vi såg fram emot att tävla tillsammans igen. Förberedelserna var bra sista tiden inför tävlingen men jag kände mig osäker på hur jag skulle klara av högt tempo. Det hade inte blivit så mycket av sånt under sommaren men jag kände mig ändå starkt på ”dieseltempot”.

En kort prolog kvällen innan start gick skapligt men kunde ha slutat mycket värre efter en krock på inlines. Nu gick det förhållandevis bra och vi tuffade på i ett stabilt tempo.

lgt_2015

Tävlingsmorgonen var det tidig uppstigning och busstransport till start. Några timmar i buss i stort sett parallellt med tävlingsbanan tog oss till starten i norska fjällen strax norr om Trysil. Det var en fantastisk höstdag med sol på fjället och gula höstlöv. Känslan innan start var bra även om jag funderade en del på några vägval som kändes osäkra när vi gick igenom kartorna kvällen innan. Men när starten gick kändes det direkt att något inte var som det brukar. Jag fick slita ont för att hänga med och det kändes lite som att några cylindrar gick på tomgång. Vi försökte kriga på länge men när vi kom ner efter de två topparna som var första sträckans enda kontroller så gick tempot i laget ner och fokus riktades om lite mer till att klara av den första sträckan. Alla visste ju att tävlingen skulle bli lång och att det kan vända.

Efter ungefär fem timmar på fjället började vi närma oss växling och jag hade fortfarande samma dåliga känsla i kroppen. Beslutet hade växt fram under den sista timmen men jag hade inte sagt något till de andra i laget. Men nu kände jag att det var dags att ta det slutgiltiga beslutet. Skulle vi fortsätta och kämpa oss i mål eller kliva av. Min känsla var att jag inte var frisk och det blev ett ganska enkelt beslut när det kom till kritan. Det var inte värt att riskera några hälsoproblem av den här sorten och vi meddelade vid första växlingen att tävlingen var över för vår del.

Rehab

När tävlingssäsongen nu var över var det perfekt läge att fokusera på att bli bra i hälen. Träningsmässigt blev det mycket styrketräning och rörlighet. Tillsammans med den löpfria sommaren gav det ganska snabbt små men tydliga resultat och under höst och vinter har jag jobbat vidare med samma inriktning och kunde så smått komma igång med löpning igen för att i slutet av december kunna springa snabbdistans på en timme utan att få ont. Det gäller nu bara att inte bli för ivrig och öka för snabbt i mängd eller tempo. Jag räknar också med att fortsätta med mer specifika rörlighetspass och underhålla styrketräningen kontinuerligt framöver.

Bali

November bjuder ju inte alltid på det mest upplyftande vädret i Sverige och i år blev det en resa till Indonesien för att njuta av sol och värme och ladda upp för den tyngre vinterträningen med en skön paus i vardagslivet och träningen.

bali

Fulladdad med energi rivstartade december med första träffen med mitt nya multisportlag, Sweco Adventure. Fokus låg på teambuilding och det blev en bra start. En skön helg med massor av skratt och mycket framåtanda. Jag har haft den stora förmånen att få tävla tillsammans med många starka och underbart sköna människor genom åren och det här gänget går vidare på samma tema. Det kommer att bli bra!

Börjar förbereda 2016

Träningen inför 2016 har ju som sagt redan börjat och planerna har antagit en hyfsat fast form även om tävlingsprogrammet för egen del inte är satt till 100% men så räknar jag med att det kommer att hålla sig länge. Jag kommer att återkomma till hur jag tänker i min träningsplanering men grovt handlar det om att förbereda sig för några riktigt långa utmaningar och det är galet inspirerande.

På återseende