Jag har hört folk som börjar prata om naturen som affärsidé. Om att ta hjälp av reklam och marknadsföring för att få dagens barn att släppa sin iPad och gå ut i naturen för att leka. Det är en skrämmande tanke tycker jag. Inte syftet, men att det har gått så långt. 

Med stor och uppenbar risk för att låta gammal och tråkig kan jag konstatera att när jag var liten fanns det inte riktigt samma möjligheter till omedelbar tillfredställelse i form av spel, filmer och annat. Jag har aldrig ägt ett Playstation eller liknande. TV för barn fanns bara på vissa tider. Före halv fem på dagarna visades bara testbilden (finns den ens kvar nu?)

Jag är uppvuxen mitt i skogen. Skulle man träffa kompisar så fick man ofta cykla en bit. Ibland fick man skjuts av föräldrarna. Jag och min bror lekte rätt mycket ute i skogarna kring övergivna byggnader från den sedan länge nedlagda gruvdriften. Vi klättrade mycket. Kanske inte alltid helt säkert. Aldrig med hjälm eller reflexväst. Inomhus blev det mycket lego. Det blev väl vad man gjorde det till. 

Dagens barn kommer troligen att bli grymt mycket duktigare än vad vi har blivit på många saker. De kommer se världen på ett annat sätt. Allt var inte bättre förr. Men jag tror, nej jag är övertygad om, att lek ute i naturen är något väldigt nyttigt i barns uppväxt. Jag tror att det stimulerar kropp och knopp på ett helt annat sätt än att spela spel på en surfplatta. Jag hoppas att det inte håller på att försvinna. Att vi inte ska behöva betala PR-byråer för att locka ut barnen i skogen. Då kommer ingen att vara rustad för Adventure Race eller för att springa en mara på under 2 timmar. För att klara det måste man klara att ta sig ut en söndag morgon när det faller blöt snö från himlen. Man måste köra sina mil. Inte för att det ger en omedelbar kick. Utan för känslan när man är klar 5 timmar senare och får komma in och värma fötterna. För att den riktiga kicken kanske kommer om flera år, när man korsar en mållinje. Kanske först av alla. Helt säkert efter en prestation som har varit sjukt jobbig och på många sätt obehaglig. Men ändå helt underbar. 

Jag vet inte om detta blir en meningsfull text. Jag skriver det här mitt i natten för att jag vaknade och var hungrig och utvilad. Försökte väl egentligen somna om. Ta det för vad det är. En senig, seg gubbes funderingar över dåtid och framtid. Eller strunta i det och stick ut och spring i blötsnön. Det kommer kännas obehagligt när fötterna blir blöta första gången. Men sen, när du är klar, kommer du känna dig väldigt nöjd över att du tog dig ut.