Hur envis kan man vara egentligen….

Fyller 45 i oktober och ska in på operationsbordet om 8 dagar för att få bort lite ben i vänsterfoten som gör att jag inte kan springa som jag vill. Lyxproblem egentligen eftersom vardagen funkar bra. Men det är ju sjukt kul att springa…

Vänster häl har bråkat i 5-6 år nu och det blir inte bättre av sig själv. Inte av rehab heller har det visat sig. Det är en benbit som är i vägen och den måste helt enkelt bort. Funkar det så kan jag kanske börja springa igen på riktigt. Det skulle vara en dröm för mig. Funkar det inte får jag väl bli cyklist istället.

Tänkte skriva lite om hur det går med rehaben här. Vet inte om någon kommer att läsa men det skiter jag i egentligen. Skriver för min egen del för att hålla koll på hur rehaben utvecklar sig. Jag vet av erfarenhet att det kan kännas sjukt segt ibland och som att inget händer alls. Då kan det vara bra att kunna titta tillbaka och inse att det faktiskt är rätt mycket bättre än för några månader sen (förhoppningsvis). Skulle det visa sig att någon annan läser det här och får ens lite inspiration till att fortsätta kämpa så är det värt jobbet dubbelt upp.

Ge fan aldrig upp!!