Ingen imponerande blogfrekvens den här hösten. Det var lite bättre för ett knappt år sen men så kändes det också som att jag hade lite mer att skriva om då. Två månaders resa på andra sidan jorden skapar ju en del uppslag till skillnad från ett halvår på jobbet. Även om jag nu råkar ha förmånen att ha ett jobb som jag trivs riktigt bra med så är programmering inget som känns superintressant att dela med sig till omvärlden av.

Nåja. Facebook försökte just få mig att publicera en sammanfattning av 2014 men det gick starkt emot min individualistiska och lätt trotsiga sida. För mainstream helt enkelt. Sådär lätt ska det väl inte vara. Och dessutom fick jag en lätt pompös känsla av att jag minsann kan skriva något bättre än så.

Tack för inspirationen i alla fall Facebook. Här kommer min egen sammanfattning av 2014. Håll till godo och God Jul på er alla tomtar!

Vi börjar väl med januari och februari (vilken skräll va?!)

Milford Sound

Jag och min kära sambo hade gnetat ihop tillräckligt med kosing och tydligen varit snälla mot chefen för vi fick ledigt för att dra iväg till Nya Zealand i två månader. Vi plockade med oss cyklarna, hyrde en bil i Christchurch på sydön och flängde runt och lekte. Livskvalitet av stora mått enligt mig. När vi är ute och reser brukar vi prioritera aktiviteter framför fina hotell. Så även denna gång. Vi bodde på diverse backpackerställen. De flesta enkla men rena och trevliga. Några lite mindre rena och ett ställe den här gången som var katastrof. Ägaren tog det rätt piano i livet och lät några ryska spolingar bo gratis hos honom mot att de tog hand om städning och diverse hushållssysslor. Något de gladeligen sket i och tyckte att det var mycket bättre att gå på lina på dagarna. Det hela slutade snabbt med att en hund blev instängd och uträttade sina behov på golvet utanför rummet vi hyrde så när vi gick upp på morgonen och möttes av den lukten när vi öppnade dörren så var beslutet lätt. Ett av de lättaste beslut jag har fattat någonsin faktiskt. mindre än 10 minuter senare hade vi packat allt, inklusive cyklar, i bilen, betalat under en kanske inte helt munter ordväxling med ägaren, och dragit till närmaste rena matställe för att käka frukost.

Ett riktigt sunkställe och en upplevelse som gjorde en smått illamående för stunden men som till sist blir till en episod man kommer ihåg och ganska snabbt kan skratta åt.

Som tur var var det bara ett ställe på hela tiden som var så sunkigt och som helhet får resan 5 fåret Shaun av 5 möjliga. Bra start på året.

Hemma igen så blev det snabbt Mars

Inget Vasalopp för min del i år heller. Det kanske börjar bli dags att skaffa rullskidor och göra en ordentlig satsning för att sätta en bra tid. Eller kanske inte. Vem vet.

Träningsmässigt var det kul att få lite sällskap igen efter två månader med träning på egen hand. Brände också av dubbla max- och tröskeltester på löpband och testcykel. Hade gått framåt en hel del sen senast jag gjorde liknande tester.

April

Inget speciellt egentligen. Var på konferens på Mallis med jobbet och passade på att cykla lite landsväg mellan jobbandet. Väggade ordentligt på det ena passet där jag körde långt och mycket stigning. Hade ingen energi med mig och inga kontanter. Hade inte fattat att ingen tar kort på den här ön och fick klara mig utan fika. Sista milen tillbaka var den längsta på väldigt länge.

Maj började hårt

lgt

Första tävlingen för säsongen blev Le Grand Tour. För året med Filipstad som centrum och trots blötsnö kvällen innan start blev det en snabb och fin tävling. Både Jag och Marie kände att det var lite tidigt på säsongen och den där riktiga tävlingsnerven hade inte riktigt infunnit sig men vi tuffade på och gjorde ett stabilt lopp som slutade med en andraplats bakom ”hemmafavoriterna” Sweco. Ett knappt dygns tävlingstid gick bra och även om det inte fanns så mycket fart i kroppen så levererade ”dieselmotorn”.

I Juni var det dags för nästa 24-timmars race

wcar

West Coast Adventure Race med målgång i Marstrand blev ett fint men långt race. Marie och jag kände oss som favoriter på pappret och bestämde oss för att försöka gå på den vanliga taktiken. Hårt tempo från start för att skaka av så många som möjligt. Taktiken funkade bra även om vi inte lyckades skaka av oss Erik och Kristina från Karlstad under första paddlingen. När det väl blev löpning tackade de dock för sällskapet och önskade oss lycka till innan de släppte. Resten av loppet blev ensam kamp mot banan, regnet och sömnbristen. Men vi vann och det var en väldigt skön målgång i solen på Marstrandsön.

Resten av månaden handlade om att försöka komma i bästa möjliga form till Åre Extreme Challenge. Det kändes hyfsat veckan innan start och på tävlingsmorgonen var jag perfekt laddad och väldigt sugen på tävling. Placeringsmässigt låg jag bra med fram till sista växlingen och var nöjd med paddlingen men tappade allt på cyklingen på slutet.

Jag blev ganska överraskad över hur besviken jag blev på resultatet i Åre och det tog flera veckor innan jag orkade träna hårt igen.

Tur att juli bjöd på några sköna veckor i Alperna

Fina vandringar som vanligt i Frankrike och jag fick också in ett cykelpass med några franska vänner. Väggade även här eftersom jag slarvade med maten dagen innan och kaxigt sket i att ta med mig energi ut på passet. Det hjälpte inte att träningssällskapet för dagen var två småbarnspappor som var väldigt svältfödda på sparring och med ganska långa horn i pannan när det börjar vankas uppförsbacke.

På slutet av alpvistelsen fick jag några pass som kändes bra och slutade med att springa en backe på nästan 1000 höjdmeter bakom svärföräldrarnas hus. Äntligen var benen och framför allt huvudet med på noterna igen.

Augusti, läger i Åre och massor av jobb

Avslutade sommaren med att åka upp till Åre med Team Peak Performance på ett kortare träningsläger. Rafting i Vålån, swimrun, minitävling och Syltraversen var på programmet och det blev en intensiv och kul helg.

are

Resten av månaden kan sammanfattas kort. Stockholm Extreme. Som tävlingsledare tillsammans med sambon så blev resten av augusti en intensiv period där vi sällan slutade jobba innan 22 på kvällarna. Mycket jobb men det var kul och det blev en bra tävling i slutändan.

Vi hann med en tävling i Hofors också. Kul tävling med årets största publik. Mycket väl värd ett besök. Seger i mixklassen blev det också. Marie var som alltid stark och vi körde på den vanliga taktiken igen. Hårt tempo från start. På med köttkvarnen bara och så få misstag som möjligt. Ganska simpel taktik egentligen men den har funkat fint många gånger.

hofors

September blev lite av en återhämtningsmånad

Lite orientering och MTB-orientering men annars lugnt. Lite baksmälla efter Stockholm Extreme i augusti.

Oktober, november, december har träningen kommit igång bättre.

Fokus har varit på cyklingen och då framför allt intervaller med styrka och mjölksyratröskel i tankarna. En rätt dyster period vädermässigt men mentalt har siktet varit på en Afrikaresa som börjar imorgon (juldagen). Det blir lättare att ta sig genom gråa dagar när man vet att sol och lite äventyr ligger runt hörnet. Så funkar det för mig när det gäller träning också väldigt mycket. Har jag ett bra mål så klarar jag att ta mig igenom långa träningstimmar. Till och med kajakmaskin och intervaller på spinningcykeln går bra med rätt målbilder.

Afrikaresan nu blir ett skönt avbrott i vardagen och träningen. Sen börjar den riktiga uppladdningen för ännu en tävlingssäsong. SM redan i maj, ÅEC och förhoppningsvis någon längre AR-tävling om bitarna faller på plats.

Jag försökte förklara för en kollega och hans fru på julfesten med jobbet vad som lockar med att tävla i flera dygn med konstant underskott på energi och sömn. För mig handlar det mycket om att testa gränder och göra saker som jag inte vet helt om jag kommer att klara. Det finns en spänning i det som jag behöver för att plocka fram det sista i mig själv.

Om vi kommer åt något wifi bland lejon och elefanter så kommer det kanske ett nytt inlägg med lite bilder om någon vecka. Annars hörs vi igen i januari.

God jul och Gott Nytt År!